Search
  • kohlerblanca

Fem veckor post-förlossning

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om det här, men nu kändes det ändå som att jag behöver det.


En av Matilda Saarinens vackra bilder

För exakt fem veckor sen födde jag min dotter. Men för fem veckor och en dag sen förlorade jag min dotter då hennes hjärta plötsligt slutade slå. Två månader före beräknad födsel.


Dagen före (torsdag) hade allt varit super och den kvällen hade jag legat i en hotellsäng, ätit karkki, känt kraftiga rörelser inne i magen och tänkt på hur lycklig jag kände mig trots graviditetskrämpor.


Fredagen fortsatte normalt, men på eftermiddagen när jag låg i soffan insåg jag att jag inte hade reagerat på att hon skulle ha rört sig i magen under dagen. Småorolig gjorde jag appelsinjuicetestet (dricka något sött och sedan räkna antalet rörelser under en timme). Ingenting. Oron steg men en del av mig ville ändå tänka att hon nu bara var lite trött idag. Vi tänkte dock att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och for till sjukhuset för att kolla upp det hela. Under bilfärden lugnade jag lite ner mig. Tanken på nödförlossning for genom huvudet, men inte trodde jag att det skulle kunna vara värre.


Men i sjukhuset kunde de inte hitta hjärtljud. Och känslan att få höra det går bara inte att beskriva. Det känns fortfarande som en värsta mardröm.


Efter det här började nästa skede, nämligen att få ut henne. Vilket skulle ske den naturliga vägen. På fredagkväll fick jag ett piller för att stoppa moderkakans funktion och nästa morgon fick jag ett annat piller för att få igång förlossningsprocessen. En stund senare satt de även in ballong.


Det var en del fysiska smärtor under lördagen och jag spydde även flera gånger på grund av värkarna. Knappast var det något värre än en vanlig förlossning, men det blev såklart extra tungt när jag visste att det inte skulle få ett lyckligt slut. Epiduralen blev försenad och jag fick den bara just före krystningsskedet började.


Allt gick bra här och klockan åtta på kvällen födde jag då min dotter och fick även hålla henne i famnen. Kanske det låter underligt, men det var såpass i slutet av graviditeten att hon redan såg ut som en normal bebis. Sen fredagkvällen hade jag gråtit nästan konstant men vid den här stunden kunde det inte komma mera tårar. Jag upplevde såklart en lättnad över att smärtorna var över (+ hade säkert hormonöversvall), men så kändes det också fint att få hålla henne.


Efter det här var det en del pappersarbete som behövde fixas men på söndageftermiddag åkte vi sedan hem tomhänta.


Tiden efter det här har varit varierande. Första dagarna var det såklart mycket gråtande och mycket pratande med familj och vänner. Som tur så var min kropp i så bra form att den snabbt återhämtade sig och jag har väldigt snabbt kunnat återgå till fysisk aktivitet vilket är en väldigt effektiv terapiform för mig.


Så småningom minskade gråtandet och jag kunde också vara glad och nöjd i vardagen. Har försökt hitta mycket program åt mig och gjort mitt bästa att planera framåt. Men alltid nu och då slår sorgen ändå till, ibland mindre (t.ex. när jag tittar på mina egna graviditetsbilder eller bilderna vi tog i sjukhuset) och ibland hårdare. Alla begravningsarrangemang har varit otroligt smärtsamma. Lite tungt är det också att se höggravida kvinnor, små bebisar och att läsa bloggar från de som varit i ungefär samma graviditetsskede som jag själv. Vissa bloggar har jag därför undvikit, medan andra har jag velat fortsätta läsa för att jag ändå är glad för deras skull.


Jag vet att framtiden blir bra, nuet är redan största delen av tiden riktigt bra. Men nog är det mycket tunga känslor också just nu när alla planer ändrats. Jag är otroligt tacksam för alla härliga människor runt omkring mig, för den duktiga sjukhuspersonalen, för min starka kropp och såklart för mannen som varit vid min sida genom allt det här och delat sorgen.


Men det är bara att se framåt.

- Blanca


Det togs tester av mig, det togs tester av henne och hon obducerades, men ännu har man inte funnit en förklaring till varför hennes hjärta slutade slå.

TA KONTAKT

Blanca Köhler

​Tel: 040 - 411 9073​

greensandgainz@gmail.com

SV, FI, ENG

  • Black Facebook Icon
  • Black Instagram Icon

Namn *

E-post *

Ämne

Meddelande